Tåg, Arvika och satans eget barn.
Sitter på ett tåg just nu. Ett helveteståg från Hades djupaste avgrunder. Ett InterCity-tåg. Jag har nämligen varit på Arvika trädgårds- och jordbrukarmässa över helgen. En riktigt trevlig tillställning i sig, jag har fått ta del av många tips som kommer få min örtaträdgård på balkongen av överglänsa Karlssons, helt klart. Då kommer han äntligen sluta tjata om sin förbannade örtaträdgård. Alltid tyckt att Karlsson är lite arab när det kommer till sånt. Att vara tjatig det vill säga. Araber babblar ju på som fasen utan att någon vet egentligen vad de pratar om. Så ja, snart så ska jag minsann tysta Karlsson, den där förbannade araben.
Men det var inte därför jag skulle skriva detta blogginlägg, ni kan få en anekdot om min överlägsna örtaträdgård vid något annat tillfälle. Men nu är det tågen jag vill fokusera mig på. InterCity-tåg ja, varmare än en nasistisk människougn och otrevligare än respektive fångläger. Inte fasen ska man få någon mottagning på telefonen heller, det krävdes mycket fixande innan detta skrivande ville samarbeta.
Nåväl. Jag sitter framför ett litet barn. Vad kan denne vara, tja, låt oss säga fem-sex år gammal. Den har suttit och stirrat på mig under hela tågresan, som om jag vore något cirkusdjur. Vore det ett barn vars föräldrar jag känner skulle det inte vara något speciellt. Då skulle allt lösas med en enkel lavett. Men jag kan ju dessvärre inte klappa till denna unge bara sådär, jag saknar den gamla goda tiden då det var möjligt. Inte satt jag och stirrade på farbröder. Då jäklar säger jag bara, då hade det hänt grejor. Men nu kan jag intet göra. Ungen fortsätter stirra på mig, och jag börjar sakta fara för min egen säkerhet. Tror jag ska gå av några hållplatser tidigare, för detta är inte hållbart.
Satans demonbarn.
Hemma från Gotland!
Hejsan, kära läsare, eller "cha, cha bloggen" som den yngre generationen skulle skrivit. Varför? Jag vet inte. Kanske är det "hippt" eller vad det kallas. Först och främst innan jag går in på något annat ska jag ta och skriva en så kallad "shout out" (även jag kan vara lite "hipp" med dessa nya termer) åt min kära läsare och vän Albert.
Nåväl, nu när det är undanstökat kan jag gå vidare. Som ni säkert har märkt av så har jag inte uppdaterat denna blogg på ett bra tag. Det är helt enkelt för att jag varit och besökt min systersons familj ute på deras fina gård på Gotland. En vacker byggnad det där, enligt karln i huset har det stått där det stått sedan 1800-talet. Fast jag litar inte riktigt på honom. Jag har aldrig gillat den där familjen och vi har länge haft en frostig relation, men trots det så skulle de såklart bjuda ut mig. Jag må ha haft deras gedigna vinkällare i åtanke när jag tog beslutet, men som den gentleman man är så säger jag naturligtvis inte nej.
Trots att jag stulit med mig några vinare upp på mitt rum så börjar jag ångra mitt beslut att följa med denna helvetesfamilj. De tre småbarn som de såklart skulle behöva ta till jorden flyger omkring som illrar på uppåt-tjack. Aldrig får man sig en lugn stund, inte ens när man tittar på nyheterna. En gång sprang en av dem in i mina fötter där jag satt på soffan framför deras lilla television. Den kaffekopp jag höll i min högra hand flög ur mina händer och krossades mot ekgolvet. "Ungjävel!" utbrister jag och reser mig upp. "Kom hit!" Han trevar försiktigt fram till mig och då föräldrarna har det lugnt ute på terassen så tar jag tillfället i akt och ger honom en rejäl klapp över vänstra kinden. Gråtandes springer han iväg och jag passar på att ropa några väl valda ord om att han inte skall berätta det här för någon, "annars bryter helvetet lös och din satans hamster kommer få fan!"
Dessutom ska de envisas om att ha får på den där gården. Tretton får räknade jag det till. Vidriga bestar.
Inte deras gård. Men en gård likväl.
Nåväl, nu när det är undanstökat kan jag gå vidare. Som ni säkert har märkt av så har jag inte uppdaterat denna blogg på ett bra tag. Det är helt enkelt för att jag varit och besökt min systersons familj ute på deras fina gård på Gotland. En vacker byggnad det där, enligt karln i huset har det stått där det stått sedan 1800-talet. Fast jag litar inte riktigt på honom. Jag har aldrig gillat den där familjen och vi har länge haft en frostig relation, men trots det så skulle de såklart bjuda ut mig. Jag må ha haft deras gedigna vinkällare i åtanke när jag tog beslutet, men som den gentleman man är så säger jag naturligtvis inte nej.
Trots att jag stulit med mig några vinare upp på mitt rum så börjar jag ångra mitt beslut att följa med denna helvetesfamilj. De tre småbarn som de såklart skulle behöva ta till jorden flyger omkring som illrar på uppåt-tjack. Aldrig får man sig en lugn stund, inte ens när man tittar på nyheterna. En gång sprang en av dem in i mina fötter där jag satt på soffan framför deras lilla television. Den kaffekopp jag höll i min högra hand flög ur mina händer och krossades mot ekgolvet. "Ungjävel!" utbrister jag och reser mig upp. "Kom hit!" Han trevar försiktigt fram till mig och då föräldrarna har det lugnt ute på terassen så tar jag tillfället i akt och ger honom en rejäl klapp över vänstra kinden. Gråtandes springer han iväg och jag passar på att ropa några väl valda ord om att han inte skall berätta det här för någon, "annars bryter helvetet lös och din satans hamster kommer få fan!"
Dessutom ska de envisas om att ha får på den där gården. Tretton får räknade jag det till. Vidriga bestar.
Inte deras gård. Men en gård likväl.
Låten, gråten & saffransgifflar
Idag kom jag hem från turklivs nere på hörnet efter att ha införskattat lite gifflar. Ni vet sådana dära små, nätta kanelsnäckor. Fast nu var det inte kanelsnäckor, utan någon briljant person hade tänkt till och bytt ut kanelen mot saffran. Så det blev saffranssnäckor, alltså saffransgifflar. Jag häller upp ett redigt glas mjölk och öppnar giffelpåsen och lägger de båda komponenterna fint på en blommig bricka, som jag sedan bär iväg till mitt skrivbord.
Jag sätter mig ned och plockar fram papper och penna. Idag hade jag nämligen tänkt att skriva mig ett stycke musik. Eller snarare en låttext, eller lyrics som man även kallar det nu för tiden. Jag lutade mig tillbaka i min kontorsstol och för en giffel till munnen. Mm, gott. Lyckad förändring det där. Man ska inte vara allt för konservativ.
Jag viftar med ena handen i luften. Som en dirigent, som Mozart eller Beethoven. Jag behöver inspiration, vart ifrån skall jag få inspiration? Jag tänker tillbaka. Jag tänker tillbaka tills i fredags. Midsommar. Vackra, gröna, öppna landskap. Fina unga möer. Sill, snaps och tjack. En strålande vacker Gunilla med en söt blomsterkrans på sitt bedårande huvud. Ah, det duger utmärkt. Låten ska handla om midsommar i det vackra Sverige.
Jag lutar mig framåt igen. Innan jag fattar pennan så tar jag ännu en saffransgiffel och tuggar med nöje. Men av en händelse så får jag syn på bäst före-datumet på mina gifflar. 2009? "Jävla arabjävel!" utbrister jag. Vem tror han att han är? Ska han komma och bo här får han minsann skaffa sig ett hederligt jobb och sluta lura pengarna av hårt arbetande svenskar.
En trevlig midsommar önskar En mans tält!
Jag sätter mig ned och plockar fram papper och penna. Idag hade jag nämligen tänkt att skriva mig ett stycke musik. Eller snarare en låttext, eller lyrics som man även kallar det nu för tiden. Jag lutade mig tillbaka i min kontorsstol och för en giffel till munnen. Mm, gott. Lyckad förändring det där. Man ska inte vara allt för konservativ.
Jag viftar med ena handen i luften. Som en dirigent, som Mozart eller Beethoven. Jag behöver inspiration, vart ifrån skall jag få inspiration? Jag tänker tillbaka. Jag tänker tillbaka tills i fredags. Midsommar. Vackra, gröna, öppna landskap. Fina unga möer. Sill, snaps och tjack. En strålande vacker Gunilla med en söt blomsterkrans på sitt bedårande huvud. Ah, det duger utmärkt. Låten ska handla om midsommar i det vackra Sverige.
Jag lutar mig framåt igen. Innan jag fattar pennan så tar jag ännu en saffransgiffel och tuggar med nöje. Men av en händelse så får jag syn på bäst före-datumet på mina gifflar. 2009? "Jävla arabjävel!" utbrister jag. Vem tror han att han är? Ska han komma och bo här får han minsann skaffa sig ett hederligt jobb och sluta lura pengarna av hårt arbetande svenskar.
En trevlig midsommar önskar En mans tält!
Korvbröd & fotbollsskola
Idag var jag och mina goda vänner Camilla och Ernst på min svågers fotbollsskola. Han har hållt i sommarkurser i fotboll och boule i ett par år i rad nu och är väldigt duktig på det han gör. Det är en fem, sex ungdomar som är med på kurserna. Det känns verkligen som de har en framtid i både boule och fotboll!!
Nåväl, det var en mycket fin dag och i och med att jag känner mig svåger så fick vi bra platser bredvid boulebanan. En pojke där, ~16-24, som förövrigt var mycket trevlig, förklarade för mig att hemligheten i ett lyckat boulekast är tyngden på kulan.
Efter träningen så stannade jag, Camilla och Ernst vid den lokala korvmojjen och köpte korv. Men som den feminist och vegan Camilla är så ville hon inte förtära Bosses goda varmkorv, så vi åkte till vår turklivs på hörnet och köpte lite godisbilar.
Dagens artist: Arash - Temptation
Nåväl, det var en mycket fin dag och i och med att jag känner mig svåger så fick vi bra platser bredvid boulebanan. En pojke där, ~16-24, som förövrigt var mycket trevlig, förklarade för mig att hemligheten i ett lyckat boulekast är tyngden på kulan.
Efter träningen så stannade jag, Camilla och Ernst vid den lokala korvmojjen och köpte korv. Men som den feminist och vegan Camilla är så ville hon inte förtära Bosses goda varmkorv, så vi åkte till vår turklivs på hörnet och köpte lite godisbilar.
Dagens artist: Arash - Temptation
