En mans tält

Idag kom jag hem från turklivs nere på hörnet efter att ha införskattat lite gifflar. Ni vet sådana dära små, nätta kanelsnäckor. Fast nu var det inte kanelsnäckor, utan någon briljant person hade tänkt till och bytt ut kanelen mot saffran. Så det blev saffranssnäckor, alltså saffransgifflar. Jag häller upp ett redigt glas mjölk och öppnar giffelpåsen och lägger de båda komponenterna fint på en blommig bricka, som jag sedan bär iväg till mitt skrivbord.

Jag sätter mig ned och plockar fram papper och penna. Idag hade jag nämligen tänkt att skriva mig ett stycke musik. Eller snarare en låttext, eller lyrics som man även kallar det nu för tiden. Jag lutade mig tillbaka i min kontorsstol och för en giffel till munnen. Mm, gott. Lyckad förändring det där. Man ska inte vara allt för konservativ.

Jag viftar med ena handen i luften. Som en dirigent, som Mozart eller Beethoven. Jag behöver inspiration, vart ifrån skall jag få inspiration? Jag tänker tillbaka. Jag tänker tillbaka tills i fredags. Midsommar. Vackra, gröna, öppna landskap. Fina unga möer. Sill, snaps och tjack. En strålande vacker Gunilla med en söt blomsterkrans på sitt bedårande huvud. Ah, det duger utmärkt. Låten ska handla om midsommar i det vackra Sverige.

Jag lutar mig framåt igen. Innan jag fattar pennan så tar jag ännu en saffransgiffel och tuggar med nöje. Men av en händelse så får jag syn på bäst före-datumet på mina gifflar. 2009? "Jävla arabjävel!" utbrister jag. Vem tror han att han är? Ska han komma och bo här får han minsann skaffa sig ett hederligt jobb och sluta lura pengarna av hårt arbetande svenskar.



En trevlig midsommar önskar En mans tält!